Jag väljer att inte leverera.

Du vill ha så mycket av mig som jag inte är beredd att ge dig. Du tar så mycket av mig om jag släpper in dig sådär nära och privat som du vill vara. Du äter min själ ur huset. Du säljer mitt bordssilver på loppis. Du rycker mina barn ur min barm.

Jag väljer att inte leverera när du kommenderar dina befallningar. Jag väljer att inte släppa in dig i mitt hus. Jag väljer att inte bjuda dig på mina middagar. Jag väljer att inte låta dig träffa mina barn.

Jag vet att du blir ledsen. Jag vet att du känner dig utstött. Jag vet att jag sårar dig. Jag vet att du saknar.

Men jag är inte den enda i världen, jag är inte den enda i ditt liv. Det finns många öppna dörrar till varma hem där du är välkommen.

Jag träffar dig gärna på neutral mark en fredagseftermiddag på bjudning eller över en söndagslunch på stan.
Jag träffar dig gärna och minglar en stund men hur hårt du än bankar på min port så släpper jag inte in dig till mitt privata.

Du ringde här om dagen och var tydlig med vad du ville och jag märkte att du blev arg. Din ilska skrämde mig som en rånares pistol för ett år sedan men idag är den bara ett starkare skäl att hålla låst om mig. Min dörr är skottsäkrad, rutorna likaså.

Jag tycker du är en väldigt fin och bra människa! Jag tycker du är rolig och omtänksam. Jag vet att du kan vara en fantastisk vän. Men din rädsla att bli övergiven är som en pistol mot min tinning! Du är inte ensam och du är inte övergiven, jag kommer inte att mobba dig och jag har ingen anledning att hata dig.

Du har mängder med vänner men du har inte mig, du har faktiskt inte någon som helst rättighet att finnas i mitt liv, jag släpper in dig om jag vill och när jag vill.